Försäkringskassan ser lönebeskedet, inte fakturan
Den som fakturerar utan eget företag och tjänar bra på det kan ändå få en sjukpenning som känns orimligt låg. Det ser ut som ett fel i systemet. Det är snarare systemet som fungerar precis som det är byggt.
Många utgår från att fakturan är inkomsten. Det är den inte, åtminstone inte i de ögon som räknar fram ersättningen när du blir sjuk. Där är det lönebeskedet som gäller, och mellan de två dokumenten försvinner en betydande del av beloppet innan något alls har registrerats som din inkomst.
Lön i socialförsäkringens mening
När en privatperson fakturerar via ett egenanställningsföretag är det företaget som står som arbetsgivare. Kunden betalar fakturan till företaget, inte till dig. Du är anställd för uppdraget och får lön, precis som vilken anställd som helst.
Det betyder att du i socialförsäkringens mening har inkomst av anställning. Försäkringskassan räknar fram din sjukpenninggrundande inkomst, SGI, utifrån den lön du kan förväntas tjäna under det kommande året. Fakturan som skickades till kunden finns inte med i det underlaget. Den har aldrig passerat myndigheten.
Sjukpenningen blir sedan en andel av SGI, upp till ett tak som räknas i prisbasbelopp. Den som ligger under taket påverkas alltså direkt av varje krona som inte blev lön. Den som ligger långt över taket märker mindre av det, vilket förklarar varför frågan delar folk: för en del är den helt avgörande, för andra ganska akademisk.
Logiken skiljer sig från den som gäller för den som driver enskild firma. Där räknas SGI på överskottet av näringsverksamheten, alltså efter avdrag. Två personer som fakturerar exakt samma belopp kan därför landa på helt olika SGI beroende på vilken form de valt. För den egenanställda är det lönen som avgör, och hur stor den blir beror på vad som händer med fakturabeloppet på vägen.
Från fakturabelopp till lönebesked
Vägen från det kunden betalar till det Försäkringskassan ser går i ett antal steg. Varje steg krymper beloppet, och det är först i slutet som något registreras som din inkomst.
- Fakturan skickas. Beloppet exklusive moms är det som finns att fördela. Momsen går vidare till staten och har aldrig varit din.
- Tjänsteavgiften dras. Egenanställningsföretaget tar betalt för administration, försäkringar och utbetalning, oftast som en andel av fakturerat belopp.
- Arbetsgivaravgifterna avsätts. Företaget betalar dem som arbetsgivare, men de finansieras ur samma fakturabelopp. Det är här den största minskningen sker.
- Semesterersättning och eventuell pension räknas ut. Beroende på upplägg betalas de ut med lönen eller hålls separat. Hur det redovisas påverkar vad som syns som lön.
- Bruttolönen hamnar på lönebeskedet. Preliminärskatt dras och resten betalas ut. Det är bruttolönen, inte nettot, som räknas.
- Arbetsgivardeklarationen lämnas. Lönen rapporteras till Skatteverket på individnivå, och därifrån blir den synlig för andra myndigheter.
- SGI bedöms vid behov. När du blir sjuk eller ansöker om annan ersättning utgår handläggaren från de lönebelopp som har rapporterats och från hur arbetet ser ut framåt.
Lika viktigt är vad som inte följer med på vägen. Skattefria ersättningar, som milersättning och traktamente inom ramen för de skattefria nivåerna, är inte sjukpenninggrundande. Den som lägger upp sitt uppdrag så att en stor del betalas ut som ersättningar i stället för lön får mer i handen just nu, men en lägre SGI.
Samma sak gäller utlägg. Ett utlägg för material som vidarefaktureras är inte lön och ska inte vara det, så en faktura som ser stor ut kan bestå av en ganska liten lönedel. Och även den lönedelen räknas bara så länge det finns en anställning bakom den, vilket för den egenanställda inte alltid är fallet.
När ett uppdrag tar slut innan nästa börjar
Det är i glappen som bedömningarna blir svårare. En vanlig anställd har en anställning som löper. Den som fakturerar via egenanställning är ofta anställd just så länge uppdraget pågår, och sedan inte alls förrän nästa uppdrag börjar.
SGI bygger på inkomst som kan antas fortsätta. Arbetar du regelbundet med korta glapp mellan uppdragen kan Försäkringskassan se det som en sammanhängande verksamhet och titta bakåt på vad du har tjänat över en längre period. Är uppdragen sporadiska, med långa uppehåll, är det inte lika självklart. Var gränsen går mellan regelbundet och sporadiskt finns inte angivet i dagar eller veckor, och det som brukar avgöra är hur väl du kan visa att arbetet återkommer.
Blir du sjuk mitt i ett uppdrag är det i grunden som för andra anställda. Arbetsgivaren betalar sjuklön under de första veckorna och Försäkringskassan tar över därefter. Blir du sjuk mellan två uppdrag finns ingen arbetsgivare att vända sig till, och då ansöker du direkt hos Försäkringskassan från första dagen.
Uppehållen kan också få SGI att sjunka till noll om du inte gör något. Den som står mellan uppdrag och inte arbetar har i regel inte kvar sin SGI, med vissa undantag. Ett av de vanligaste är att du anmäler dig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, vilket skyddar SGI under tiden. Om det är rimligt att göra mellan två korta uppdrag är en fråga om hur långt uppehållet väntas bli, och det kan bara du själv bedöma.
Frågan som sällan ställs är: vad händer om ett uppdrag är klart i oktober men kunden betalar i januari? Lönen betalas ut när pengarna kommer in, och då syns den på ett annat år än arbetet utfördes. För inkomstskatten spelar det mindre roll. För en SGI som ska spegla ett pågående arbete kan det göra mönstret mer hackigt än det egentligen var. Hur mycket en handläggare i praktiken väger in en sådan förskjutning, eller om den alls uppmärksammas, framgår inte av reglerna i sig. Det är en följd av hur systemet är konstruerat snarare än ett dokumenterat problem, och den som hamnar där har anledning att själv peka på när arbetet faktiskt gjordes.
Räkna baklänges från bruttolönen
Ett hackigt mönster går inte alltid att undvika, men det går att se till att det som faktiskt syns är begripligt. Lönebeskedet är det enda underlag som visar din inkomst för den som ska ersätta den. Den som fakturerar bör därför veta ungefär vilken bruttolön ett givet fakturabelopp ger, och sätta sitt pris utifrån det i stället för utifrån fakturan.
Det låter självklart, men det är vanligt att räkna åt fel håll. Man jämför sitt timpris med en anställds timlön och tycker att det ser generöst ut. Efter avgifter, arbetsgivaravgifter och semesterersättning är skillnaden ofta mindre än den verkar, och för sjukpenningen är det den mindre siffran som räknas.
Shoutly och andra tjänster som betalar ut lön åt den som fakturerar utan eget företag redovisar varje utbetalning i arbetsgivardeklarationen på samma sätt som en vanlig arbetsgivare. Det är därifrån uppgifterna når myndigheterna, och det är därför det lönar sig att låta så mycket som möjligt av ersättningen gå ut som lön snarare än som skattefria ersättningar, om man bryr sig om skyddet vid sjukdom.
Resten handlar mest om ordning. Den dag frågan om SGI ställs säger lönebeskeden mer än fakturorna, och utbetalningsdatumet säger mer än datumet då jobbet gjordes. Blir uppehållen mellan uppdragen långa är det bättre att ta ställning till SGI-skyddet medan det fortfarande finns kvar än att upptäcka efteråt att det har fallit bort.
Det finns också en fråga som inte har ett givet svar. Hur mycket skydd är värt hur mycket lägre nettolön i dag? En person med buffert och friska år bakom sig kan rimligen välja annorlunda än en som försörjer andra eller vet att en sjukskrivning skulle bli lång. Systemet tvingar ingen åt något håll. Det räknar bara på det som står på lönebeskedet.
Uppgifter om hur ett fakturerat belopp omvandlas till lön kommer från Shoutly.
